Vi började köra mot flygfältet kl. 20. Medan vi stod stilla i en korsning kom en man fram till bilen, tog tag i sidospegeln, ryckte loss den och sprang sin väg. Han ansåg sig säkert behöva den mer än oss.
Färden till flygfältet tog längre än vi räknat med. Vi kom fram så sent att vi inte hann ta farväl av Heidi, utan hoppade bara ut ur bilen och skyndade till vårt flyg.
Jag sov nästan hela vägen från Nairobi till Bryssel. Resten av hemresan var lika händelselös.
Jag var på väg hem med blandade känslor. Jag skulle hellre ha stannat kvar i Kenya, åtminstone för en tid. Hur kan det vara att man på tre veckor börjar gilla ett land så mycket att man skulle kunna tänka sig att lämna dit för en längre tid?
Jag ska tillbaka men när, varför och hur länge får framtiden visa...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti