Ett av kvällens resultat

Gillade symmetrin och dimman. ISO 200 f/8 13s. Plats Sundmun camping i Karleby. Ändrade till svartvitt efteråt och förstärkte bruset en aning.

Perfekt fotoväder

Hittade knappt hem i den täta dimman som täcker Coccola för tillfället. Bara nu Chili con Carnen blir färdigt, kvällens länk med M.B. avklaras och jag har träffat UngOas gänget så blir det dags att ta fram kameran.

Svårt att fylla en kväll bättre än så.

Jag skäms

Nåja, så var höstens första halka här. Råkade i morse se när en pojke cyklade omkull mitt på gatan. Han gjorde det som en man... på mindre än en sekund så stod han igen bredvid sin cykel och stack snabbt iväg i hopp om att ingen lagt märke till hans olycka. Lyckligtvis var det bara hans stolthet som bröt ett par revben.

Senare på dagen såg min arbetskompis genom fönstret hur en äldre man cyklade omkull och slog ansiktet i gatan. Och vad gjorde människorna? En del såg på och gick förbi, andra låtsades att de inte såg olyckan, men ingen gjorde något för att hjälpa.

Jag skäms!

Slutligen kom mannen upp för egen maskin och ledde cykeln med ena handen och höll för sitt ansikte med den andra. INGEN gjorde det minsta för att hjälpa honom. Sjukt!


Nu när jag tänker noggrant efter. Hur många gånger har inte jag själv varit en av dem som bara går förbi när någon behöver hjälp?

Jag skäms ännu mer!

Extrema väderförhållanden

Jag vaknade förväntansfullt på söndagsmorgonen efter att storm hade utlovats längs vår vackra österbottniska kust, men tji fick jag. Vinden lyckades knappt ruffsa till mitt hår som fått växa fritt sen sommaren. Lite tröst fick jag av att vattennivån hade stigit över en meter från det normala. Tog därför bilen ner till båthamnen i Öja för att plaska i vattnet som för tillfället låg på ett ovanligt och väldigt uppfriskande sätt ovanför bryggan.

Efter att ha tillfredsställt mitt behov för extrema naturförhållanden så for jag en sväng via H:s villaprojekt för att se om bottenplattan fortfarande var på det torra. Det var den inte. Med lite mera styrox under plattan kunde man ha paddlat i väg med den, men nu var den lyckligt fast på grund exakt där den skulle.

Livet blev genast intressantare då jag fick syn på en kniv som låg på stranden en bit från stenfoten. Jag tänkte ta och rädda den från att stifta närmare bekantskap med vattenmassorna som fortfarande höll på att stiga, men i stället blev det jag som fick stifta närmare bekantskap med kvicksand! (Ja det var exakt det vad det var... precis som i Tarzan som jag tittade på som ung.) Efter att jag tagit några steg mot kniven så gav marken plötsligt vika under mig. Jag hann sjunka ett tjugotal cm ner i leran innan jag fick tag på kniven och lyckades ta mig på bärande mark igen. De följande 10 minuterna roade jag mig med att peta ner diverse föremål i leran för att kompensera för stormen som uteblev.

Och så levde han lyckligt resten av dagen!

Bilder, bilder, lite text och ännu mera bilder

Det är exakt vad bloggen kommer så småning om att fyllas av. Jag suger på att skriva och dessutom kånkar jag på kameran oftare än på papper och penna. Till en början blir det säkert en hel del gamla bilder men jag försöker börja slänga in nya foton vartefter de fastnar på plåten.

Enjoy...