Nåja, så var höstens första halka här. Råkade i morse se när en pojke cyklade omkull mitt på gatan. Han gjorde det som en man... på mindre än en sekund så stod han igen bredvid sin cykel och stack snabbt iväg i hopp om att ingen lagt märke till hans olycka. Lyckligtvis var det bara hans stolthet som bröt ett par revben.
Senare på dagen såg min arbetskompis genom fönstret hur en äldre man cyklade omkull och slog ansiktet i gatan. Och vad gjorde människorna? En del såg på och gick förbi, andra låtsades att de inte såg olyckan, men ingen gjorde något för att hjälpa.
Jag skäms!
Slutligen kom mannen upp för egen maskin och ledde cykeln med ena handen och höll för sitt ansikte med den andra. INGEN gjorde det minsta för att hjälpa honom. Sjukt!
Nu när jag tänker noggrant efter. Hur många gånger har inte jag själv varit en av dem som bara går förbi när någon behöver hjälp?
Jag skäms ännu mer!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti