Så var det dags. Rinkan och kameraväskan är packade. Bilen har fått påfyllning av olja, kylarvätska, spolarvätska och ackuvatten. Nu är det bara att äta, packa bilen och head for Helsinki. Kenya here I come!
Lets Rock and Roll
28.12.2008
21.12.2008
18.12.2008
Biverkningar
Följande biverkningar kan förekomma:
aptitlöshet
upprördhet
oro
ångest
depression
humörförändringar
panikattacker
ovanliga drömmar
förvirring
hallucinationer
aggressivitet
psykotiska eller paranoida reaktioner
glömska
självmordstankar
svindel
huvudvärk
trötthet
sömnstörningar
känslostörningar
darrning
fumlighet
kramper
ringande öron
sömnlöshet
svimning
synstörningar
balansstörningar
försämrad hörsel
störd hjärtrytm
oregelbunden puls
blodcirkulationsstörningar
lågt blodtryck
rodnad
andnöd
illamående
kräkningar
diarré
magont
matsmältningsstörningar
eksem
klåda
nässelfeber
håravfall
muskelsvaghet och -kramper
muskel- och ledvärk
svettning
feber
frossa
svullnad
Inte mer än så?
In med första tabletten!
I väntan på psykotiska eller paranoida reaktioner
-Marko
aptitlöshet
upprördhet
oro
ångest
depression
humörförändringar
panikattacker
ovanliga drömmar
förvirring
hallucinationer
aggressivitet
psykotiska eller paranoida reaktioner
glömska
självmordstankar
svindel
huvudvärk
trötthet
sömnstörningar
känslostörningar
darrning
fumlighet
kramper
ringande öron
sömnlöshet
svimning
synstörningar
balansstörningar
försämrad hörsel
störd hjärtrytm
oregelbunden puls
blodcirkulationsstörningar
lågt blodtryck
rodnad
andnöd
illamående
kräkningar
diarré
magont
matsmältningsstörningar
eksem
klåda
nässelfeber
håravfall
muskelsvaghet och -kramper
muskel- och ledvärk
svettning
feber
frossa
svullnad
Inte mer än så?
In med första tabletten!
I väntan på psykotiska eller paranoida reaktioner
-Marko
12.12.2008
Fototorka?
Det har gått en tid sen senaste fotoinlägget, men varen icke förskräckta. Det beror inte på att jag skulle ha tappat intresset för fotograferandet utan på att jag nu i ett par veckors tid har varit tvungen att agera fotograf på jobbet. Stackars jag :). Efter att ha fotograferat en hel dag på jobbet krävs det något i stil med en rosa elefant på en trehjuling eller en varulv med kofeinöverdos för att få mig att fatta kameran på kvällen. Båda har dessvärre undkommit mig de senaste veckorna så jag hoppas ni kan förlåta mig.
17 dagar kvar,
inte för att jag räknar...
17 dagar kvar,
inte för att jag räknar...
2.12.2008
Min tappra stridshäst är frisk igen
I dag fick jag föra min stridshäst till veterinären för eftergranskning. Vid första kontrollen visade det sig att hon hade problem med vänstra framknäet. Efter den lilla operationen jag gjorde tillsammans med farsan förra helgen, var jag säker på att hon i dag skulle klara läkarkontrollen galant.
En sak hade jag totalt glömt att ta med i beräkningen. Mitt franska fullblod har nämligen ett väldigt hett temperament och ett väldigt förvridet sinne för humor. När nu snälla farbror veterinären skulle ha in min ögonsten i stallet så låtsades hon halta på höger bakben i stället, vilket fick mitt hjärta att förflytta sig ett par decimeter uppåt och samtidigt skippa några slag. Lyckligtvis så hade veterinären som uppgift att bara titta på vänstra knäet eftersom hon friskförklarats på alla andra punkter redan tidigare. Han hade inget annat val än att friskförklara henne trots hennes attitydproblem.
Det värsta är att min fransyska gjorde exakt likadant i fjol. Men då gjorde hon det redan under första veterinärbesöket. Men då gjorde hon också det i ett så sent skede att veterinären inte hade något annat val än friskförklara henne.
Hon håller på att göra mig galen, men det är just det jag gillar mest hos henne. Ett hett temperament, en stark vilja och ett förvridet sinne för humor, vad mer kan en man önska sig?
För alla er som nu tror sig ha fått det slutliga beviset på att jag totalt tappat förståndet måste jag kanske förklara mig. För det första så är jag fullt medveten om att jag inte äger nån häst. Orsaken till att jag nu berättar om min stridshäst kan ni hitta uppe i högra hörnet.
Kolla bara! Jag väntar...
...
...
...
Färdiga?
Nåja. Där står det något om en typ som kallas för Jesus. Om ni bläddrar lite i boken där han figurerar så kan ni märka att han använder sig av något som kallas för liknelser...
Aha!
Nu tände det för två tredjedelar av mina läsare! Grattis!
Ni jeppisbor som utgör majoriteten av den sista tredjedelen kan få en mera ingående förklaring per e-post. :)
Skämt å sido. Saken är den att jag fick min Citroen besiktad i dag. Bilen var på alla sätt i skick förutom att abs-lampan tändes just när besiktningsmannen skulle köra in bilen. Men eftersom det bara var kulleden som vi bytt ut som skulle kontrolleras så var mannen tvungen att släppa igenm bilen. För en gångs skull kan man dra nytta av små brister i systemet.
För alla er som önskar att jag skulle byta ut min till åren komna, skråmade, buckliga och lite konstiga bil så kan jag säga att ni ännu får vänta länge.
Till min vinröda stridshäst ägnar jag följande rader ur Springsteens Thunder Road:
Nu blir det boxning för min del.
-Mac
En sak hade jag totalt glömt att ta med i beräkningen. Mitt franska fullblod har nämligen ett väldigt hett temperament och ett väldigt förvridet sinne för humor. När nu snälla farbror veterinären skulle ha in min ögonsten i stallet så låtsades hon halta på höger bakben i stället, vilket fick mitt hjärta att förflytta sig ett par decimeter uppåt och samtidigt skippa några slag. Lyckligtvis så hade veterinären som uppgift att bara titta på vänstra knäet eftersom hon friskförklarats på alla andra punkter redan tidigare. Han hade inget annat val än att friskförklara henne trots hennes attitydproblem.
Det värsta är att min fransyska gjorde exakt likadant i fjol. Men då gjorde hon det redan under första veterinärbesöket. Men då gjorde hon också det i ett så sent skede att veterinären inte hade något annat val än friskförklara henne.
Hon håller på att göra mig galen, men det är just det jag gillar mest hos henne. Ett hett temperament, en stark vilja och ett förvridet sinne för humor, vad mer kan en man önska sig?
För alla er som nu tror sig ha fått det slutliga beviset på att jag totalt tappat förståndet måste jag kanske förklara mig. För det första så är jag fullt medveten om att jag inte äger nån häst. Orsaken till att jag nu berättar om min stridshäst kan ni hitta uppe i högra hörnet.
Kolla bara! Jag väntar...
...
...
...
Färdiga?
Nåja. Där står det något om en typ som kallas för Jesus. Om ni bläddrar lite i boken där han figurerar så kan ni märka att han använder sig av något som kallas för liknelser...
Aha!
Nu tände det för två tredjedelar av mina läsare! Grattis!
Ni jeppisbor som utgör majoriteten av den sista tredjedelen kan få en mera ingående förklaring per e-post. :)
Skämt å sido. Saken är den att jag fick min Citroen besiktad i dag. Bilen var på alla sätt i skick förutom att abs-lampan tändes just när besiktningsmannen skulle köra in bilen. Men eftersom det bara var kulleden som vi bytt ut som skulle kontrolleras så var mannen tvungen att släppa igenm bilen. För en gångs skull kan man dra nytta av små brister i systemet.
För alla er som önskar att jag skulle byta ut min till åren komna, skråmade, buckliga och lite konstiga bil så kan jag säga att ni ännu får vänta länge.
Till min vinröda stridshäst ägnar jag följande rader ur Springsteens Thunder Road:
”So youre scared and youre thinking
That maybe we aint that young anymore
Show a little faith, theres magic in the night
You aint a beauty, but hey youre alright
Oh and thats alright with me”
Nu blir det boxning för min del.
-Mac
26.11.2008
Uttråkad!
Jag är otroligt uttråkad! Det har inte hänt något intressant i mitt liv på flera dagar, eller egentligen på flera veckor. Roligt har jag ganska ofta men något nytt och spännande sker alltför sällan. Förra veckans höjdpunkt var säkert när bliven blev ratad i besiktningen... ja så uttråkad är jag!
Jag vill pröva på nya saker, lära känna nya människor, helt enkelt pröva på något nytt. Det är absolut inget fel på de människor jag känner eller de hobbyn jag har, men lite omväxling skulle inte vara helt fel.
Om ni har överskott på nya männsikor så skicka hit dem bara! Samma gäller allt som har vassa tänder eller som annars bara kan sätta lite fart på tillvaron här i Coccola.
Mindre rutin och mera äventyr!
Tack!
Jag vill pröva på nya saker, lära känna nya människor, helt enkelt pröva på något nytt. Det är absolut inget fel på de människor jag känner eller de hobbyn jag har, men lite omväxling skulle inte vara helt fel.
Om ni har överskott på nya männsikor så skicka hit dem bara! Samma gäller allt som har vassa tänder eller som annars bara kan sätta lite fart på tillvaron här i Coccola.
Mindre rutin och mera äventyr!
Tack!
18.11.2008
Veckoslut i Åbo
Åboveckoslutet väldigt kort.
Musik, stadsfotografering på natten, skumma typer och spökslott.
Kul!
12.11.2008
I have many dreams... and one of them is about to come true
Som säkert många av er har hört, så bär det av till Kenya om ungefär en månad och 16 dagar. Inte för att jag räknar.
Kanske ni redan har listat ut det, men ifall ni inte har, så måste jag bekänna att jag gillar att fotografera en hel del. Att arbeta för Gud är en annan sak som inte heller känns helt främmande. Jag har hört att arbetsdagarna är långa men Chefen är toppen och att lönen är bättre än jag i min vildaste fantasi kan drömma om. Jag undertecknar det helt!
Redan en längre tid har jag önskat och bett att dessa två på något sätt kunde kombineras. Förra vintern blev jag medlem i en organisation som heter PhotoMission. Organisationen består av fotografer från hela världen som vill använda sin kamera för att föra evangeliet vidare. Det är inspirerande att få ta del av hur andra använder sina gåvor för att tjäna Gud. Speciellt inspirerande tycker jag att Gary S. Chapmans fotografier är. Har ni tid så rekommenderar jag att ni kollar hans hemsida. Titta speciellt på de videon som han laddat upp på sin blogg.
Hur det nu kom sig så fick jag i våras höra om möjligheten att delta i en tre veckors resa till Kenya. Resan kändes som ett bönesvar så jag nappade på chansen direkt. Under resan så besöker vi missionärer under två veckor och åker på en par dagars safari till Masai Mara. Det blir tältning bland lejon, elefanter och blodtörstiga giraffer för hela slanten. I can't wait! Den sista veckan kommer vi att vandra upp på Mt Kenyas tredje högsta topp Pt Lenana. Det kommer att slå Kebnekaise, som är mitt höjdrekord för tillfället, med ca 3000m. Inte illa! Det är bara att hoppas att ingen börjar lida av höjdsjuka. Kameran kommer förståss att göra mig sällskap under hela resan i Kenya. Ända från missionsstationerna till toppen av Mt Kenya.
Det ska blr trevligt att få bekanta sig med förhållandena på missionsfältet och se hur människorna lever sina liv långt borta från den lyx vi är vana vid. På samma gång känns resan som en chans att få pröva på det jag drömmer om, för en kort tid och under kontrollerade former. Kanske visar det sig att jag vill fortsätta med det, eller så får jag pröva på det för att konstatera att det inte är något för mig. Båda svaren är jag nöjd med.
Det blir säkert ännu en hel del "Kenya" här på bloggen innan jag far i väg.
Nu är jag en timme närmare resan än vid textens början. Jag räknar fortfarande inte :D
God natt!
Kanske ni redan har listat ut det, men ifall ni inte har, så måste jag bekänna att jag gillar att fotografera en hel del. Att arbeta för Gud är en annan sak som inte heller känns helt främmande. Jag har hört att arbetsdagarna är långa men Chefen är toppen och att lönen är bättre än jag i min vildaste fantasi kan drömma om. Jag undertecknar det helt!
Redan en längre tid har jag önskat och bett att dessa två på något sätt kunde kombineras. Förra vintern blev jag medlem i en organisation som heter PhotoMission. Organisationen består av fotografer från hela världen som vill använda sin kamera för att föra evangeliet vidare. Det är inspirerande att få ta del av hur andra använder sina gåvor för att tjäna Gud. Speciellt inspirerande tycker jag att Gary S. Chapmans fotografier är. Har ni tid så rekommenderar jag att ni kollar hans hemsida. Titta speciellt på de videon som han laddat upp på sin blogg.
Hur det nu kom sig så fick jag i våras höra om möjligheten att delta i en tre veckors resa till Kenya. Resan kändes som ett bönesvar så jag nappade på chansen direkt. Under resan så besöker vi missionärer under två veckor och åker på en par dagars safari till Masai Mara. Det blir tältning bland lejon, elefanter och blodtörstiga giraffer för hela slanten. I can't wait! Den sista veckan kommer vi att vandra upp på Mt Kenyas tredje högsta topp Pt Lenana. Det kommer att slå Kebnekaise, som är mitt höjdrekord för tillfället, med ca 3000m. Inte illa! Det är bara att hoppas att ingen börjar lida av höjdsjuka. Kameran kommer förståss att göra mig sällskap under hela resan i Kenya. Ända från missionsstationerna till toppen av Mt Kenya.
Det ska blr trevligt att få bekanta sig med förhållandena på missionsfältet och se hur människorna lever sina liv långt borta från den lyx vi är vana vid. På samma gång känns resan som en chans att få pröva på det jag drömmer om, för en kort tid och under kontrollerade former. Kanske visar det sig att jag vill fortsätta med det, eller så får jag pröva på det för att konstatera att det inte är något för mig. Båda svaren är jag nöjd med.
Det blir säkert ännu en hel del "Kenya" här på bloggen innan jag far i väg.
Nu är jag en timme närmare resan än vid textens början. Jag räknar fortfarande inte :D
God natt!
9.11.2008
Temafoto
Ett av de få foton som jag hann med förra veckan.
När vi planerade Christmas Praise en kväll så lovade jag att ta ett rockigt foto som eventuellt skulle kunna användas till affischen. Här är resultatet.
I går var vi hela dagen med oasgänget i Larsmo och hade tid att fundera vidare på Christmas Praise. temat ser ut att kunna bli något helt annat. Kanske jag får orsak att fotografera mera...
När vi planerade Christmas Praise en kväll så lovade jag att ta ett rockigt foto som eventuellt skulle kunna användas till affischen. Här är resultatet.
I går var vi hela dagen med oasgänget i Larsmo och hade tid att fundera vidare på Christmas Praise. temat ser ut att kunna bli något helt annat. Kanske jag får orsak att fotografera mera...
3.11.2008
Väl planerat är hälften gjort
Jag har försökt pröva på något nytt inom fotograferandet den senaste tiden... det kallas för planering. Planering är inte något som är naturligt för mig, jag är mera en "just wing it"-typ.
När det kommer till fotografering så har jag faktiskt märkt det underbara med att planera. I stället för att komma hem med hundratals bilder av vilka endast en bråkdel är användbara så kommer man hem med ett tiotal bilder av vilka nästan alla är bra. Mina hårddiskar tackar och själv slipper jag sitta timtals framför datorn. Tiden jag använder framför skärmen kan jag använda till något mycket nyttigare.
Hur som helst så har jag experimenterat med att göra något som påminner om det som inom filmbranschen kallas för storyboard. Jag skissar snabbt upp lite hur jag vill att en bild ska bli. Eftersom jag är urdålig på att rita så blir skisserna väldigt enkla. Det viktigaste är att jag gör något med händerna samtidigt som jag planerar för att det ska "fastna bättre". När jag har fått skissen färdigt så sitter idén redan så bra i min tjocka skalle att jag kan slänga skissen.
När det blir dags att ta fotot så har man ett bra utgångsläge. Det är framför allt kompositionen och ljussättningen som blir så mycket enklare när man har en klar plan för hur slutresultatet ska bli. Speciellt stor nytta har man som manlig wannabefotograf av planeringen, om man ska fotografera modeller av det vackrare könet. Kvinnorna får oftast våra hjärnor att backa några steg i evolutionen, så tänkandet vid själva fototillfället kan bli aningen bristfälligt.
Man måste lära sig leva med sina handikapp :D
Kanske det är av samma orsak som vi så ofta planerar på förhand när det finns kvinnor med i ekvationen?
PS
Ni ska inte tro att jag tror på evolutionsteorin men det lät så bra att jag måste använda uttrycket :D
När det kommer till fotografering så har jag faktiskt märkt det underbara med att planera. I stället för att komma hem med hundratals bilder av vilka endast en bråkdel är användbara så kommer man hem med ett tiotal bilder av vilka nästan alla är bra. Mina hårddiskar tackar och själv slipper jag sitta timtals framför datorn. Tiden jag använder framför skärmen kan jag använda till något mycket nyttigare.
Hur som helst så har jag experimenterat med att göra något som påminner om det som inom filmbranschen kallas för storyboard. Jag skissar snabbt upp lite hur jag vill att en bild ska bli. Eftersom jag är urdålig på att rita så blir skisserna väldigt enkla. Det viktigaste är att jag gör något med händerna samtidigt som jag planerar för att det ska "fastna bättre". När jag har fått skissen färdigt så sitter idén redan så bra i min tjocka skalle att jag kan slänga skissen.
När det blir dags att ta fotot så har man ett bra utgångsläge. Det är framför allt kompositionen och ljussättningen som blir så mycket enklare när man har en klar plan för hur slutresultatet ska bli. Speciellt stor nytta har man som manlig wannabefotograf av planeringen, om man ska fotografera modeller av det vackrare könet. Kvinnorna får oftast våra hjärnor att backa några steg i evolutionen, så tänkandet vid själva fototillfället kan bli aningen bristfälligt.
Man måste lära sig leva med sina handikapp :D
Kanske det är av samma orsak som vi så ofta planerar på förhand när det finns kvinnor med i ekvationen?
PS
Ni ska inte tro att jag tror på evolutionsteorin men det lät så bra att jag måste använda uttrycket :D
30.10.2008
Ett av kvällens resultat
Gillade symmetrin och dimman. ISO 200 f/8 13s. Plats Sundmun camping i Karleby. Ändrade till svartvitt efteråt och förstärkte bruset en aning.
Perfekt fotoväder
Hittade knappt hem i den täta dimman som täcker Coccola för tillfället. Bara nu Chili con Carnen blir färdigt, kvällens länk med M.B. avklaras och jag har träffat UngOas gänget så blir det dags att ta fram kameran.
Svårt att fylla en kväll bättre än så.
Svårt att fylla en kväll bättre än så.
28.10.2008
Jag skäms
Nåja, så var höstens första halka här. Råkade i morse se när en pojke cyklade omkull mitt på gatan. Han gjorde det som en man... på mindre än en sekund så stod han igen bredvid sin cykel och stack snabbt iväg i hopp om att ingen lagt märke till hans olycka. Lyckligtvis var det bara hans stolthet som bröt ett par revben.
Senare på dagen såg min arbetskompis genom fönstret hur en äldre man cyklade omkull och slog ansiktet i gatan. Och vad gjorde människorna? En del såg på och gick förbi, andra låtsades att de inte såg olyckan, men ingen gjorde något för att hjälpa.
Jag skäms!
Slutligen kom mannen upp för egen maskin och ledde cykeln med ena handen och höll för sitt ansikte med den andra. INGEN gjorde det minsta för att hjälpa honom. Sjukt!
Nu när jag tänker noggrant efter. Hur många gånger har inte jag själv varit en av dem som bara går förbi när någon behöver hjälp?
Jag skäms ännu mer!
Senare på dagen såg min arbetskompis genom fönstret hur en äldre man cyklade omkull och slog ansiktet i gatan. Och vad gjorde människorna? En del såg på och gick förbi, andra låtsades att de inte såg olyckan, men ingen gjorde något för att hjälpa.
Jag skäms!
Slutligen kom mannen upp för egen maskin och ledde cykeln med ena handen och höll för sitt ansikte med den andra. INGEN gjorde det minsta för att hjälpa honom. Sjukt!
Nu när jag tänker noggrant efter. Hur många gånger har inte jag själv varit en av dem som bara går förbi när någon behöver hjälp?
Jag skäms ännu mer!
27.10.2008
Extrema väderförhållanden
Jag vaknade förväntansfullt på söndagsmorgonen efter att storm hade utlovats längs vår vackra österbottniska kust, men tji fick jag. Vinden lyckades knappt ruffsa till mitt hår som fått växa fritt sen sommaren. Lite tröst fick jag av att vattennivån hade stigit över en meter från det normala. Tog därför bilen ner till båthamnen i Öja för att plaska i vattnet som för tillfället låg på ett ovanligt och väldigt uppfriskande sätt ovanför bryggan.
Efter att ha tillfredsställt mitt behov för extrema naturförhållanden så for jag en sväng via H:s villaprojekt för att se om bottenplattan fortfarande var på det torra. Det var den inte. Med lite mera styrox under plattan kunde man ha paddlat i väg med den, men nu var den lyckligt fast på grund exakt där den skulle.
Livet blev genast intressantare då jag fick syn på en kniv som låg på stranden en bit från stenfoten. Jag tänkte ta och rädda den från att stifta närmare bekantskap med vattenmassorna som fortfarande höll på att stiga, men i stället blev det jag som fick stifta närmare bekantskap med kvicksand! (Ja det var exakt det vad det var... precis som i Tarzan som jag tittade på som ung.) Efter att jag tagit några steg mot kniven så gav marken plötsligt vika under mig. Jag hann sjunka ett tjugotal cm ner i leran innan jag fick tag på kniven och lyckades ta mig på bärande mark igen. De följande 10 minuterna roade jag mig med att peta ner diverse föremål i leran för att kompensera för stormen som uteblev.
Och så levde han lyckligt resten av dagen!
Bilder, bilder, lite text och ännu mera bilder
Det är exakt vad bloggen kommer så småning om att fyllas av. Jag suger på att skriva och dessutom kånkar jag på kameran oftare än på papper och penna. Till en början blir det säkert en hel del gamla bilder men jag försöker börja slänga in nya foton vartefter de fastnar på plåten.
Enjoy...
Enjoy...
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)