Min tappra stridshäst är frisk igen

I dag fick jag föra min stridshäst till veterinären för eftergranskning. Vid första kontrollen visade det sig att hon hade problem med vänstra framknäet. Efter den lilla operationen jag gjorde tillsammans med farsan förra helgen, var jag säker på att hon i dag skulle klara läkarkontrollen galant.

En sak hade jag totalt glömt att ta med i beräkningen. Mitt franska fullblod har nämligen ett väldigt hett temperament och ett väldigt förvridet sinne för humor. När nu snälla farbror veterinären skulle ha in min ögonsten i stallet så låtsades hon halta på höger bakben i stället, vilket fick mitt hjärta att förflytta sig ett par decimeter uppåt och samtidigt skippa några slag. Lyckligtvis så hade veterinären som uppgift att bara titta på vänstra knäet eftersom hon friskförklarats på alla andra punkter redan tidigare. Han hade inget annat val än att friskförklara henne trots hennes attitydproblem.

Det värsta är att min fransyska gjorde exakt likadant i fjol. Men då gjorde hon det redan under första veterinärbesöket. Men då gjorde hon också det i ett så sent skede att veterinären inte hade något annat val än friskförklara henne.

Hon håller på att göra mig galen, men det är just det jag gillar mest hos henne. Ett hett temperament, en stark vilja och ett förvridet sinne för humor, vad mer kan en man önska sig?

För alla er som nu tror sig ha fått det slutliga beviset på att jag totalt tappat förståndet måste jag kanske förklara mig. För det första så är jag fullt medveten om att jag inte äger nån häst. Orsaken till att jag nu berättar om min stridshäst kan ni hitta uppe i högra hörnet.

Kolla bara! Jag väntar...
...
...
...
Färdiga?

Nåja. Där står det något om en typ som kallas för Jesus. Om ni bläddrar lite i boken där han figurerar så kan ni märka att han använder sig av något som kallas för liknelser...

Aha!
Nu tände det för två tredjedelar av mina läsare! Grattis!
Ni jeppisbor som utgör majoriteten av den sista tredjedelen kan få en mera ingående förklaring per e-post. :)


Skämt å sido. Saken är den att jag fick min Citroen besiktad i dag. Bilen var på alla sätt i skick förutom att abs-lampan tändes just när besiktningsmannen skulle köra in bilen. Men eftersom det bara var kulleden som vi bytt ut som skulle kontrolleras så var mannen tvungen att släppa igenm bilen. För en gångs skull kan man dra nytta av små brister i systemet.

För alla er som önskar att jag skulle byta ut min till åren komna, skråmade, buckliga och lite konstiga bil så kan jag säga att ni ännu får vänta länge.


Till min vinröda stridshäst ägnar jag följande rader ur Springsteens Thunder Road:

”So youre scared and youre thinking
That maybe we aint that young anymore
Show a little faith, theres magic in the night
You aint a beauty, but hey youre alright
Oh and thats alright with me”

Nu blir det boxning för min del.
-Mac