Vägen mot Bethesda var den dammigaste jag någonsin sett. Bilar och långtradare rörde upp så mycket damm att sikten ibland var mindre än fem meter. Väl framme vid barnhemmet togs vi varmt emot och fick en guidad rundtur på området. Läs mera om Bethesda här. Efter rundturen hade barnen akrobatikföreställning för oss. 
Efter att programmet tagit slut fick vi möjlighet att handla smycken och tröjor som barnen själva tillverkat och tryckt. Efter att vi handlat färdigt överräckte vi de presenter som vi haft med oss åt barnen. 
Från barnhemmet bar det av mot Nakuru igen för att införskaffa två nya däck till den vita bilen. Efter ca en timmes arbete hade vi två nya däck under bilen och ett reservhjul på taket. Den röda bilen hade två reservhjul. Under tiden vi väntat på att få nya däck hade den andra bilen varit till en affär för att handla mat.
Om man tror på skyltarna längs vägen så korsade vi ekvatorn ett tiotal gånger på vägen norrut. Själv tror jag mera på att vi bara gjorde det en enda gång och att nån med ett sinne för affärer har förtjänat stora summor genom att sälja skyltar. Vi stannade vid Thomson falls i Nyahururu för att äta lunch. 
Efter att vi ätit och fotograferat vattenfallet packade vi oss in i bilarna igen. När vi skulle köra i väg märkte någon att ett av de nya däcken hade för lite luft i sig. Vi körde in till Nyahururu för att pumpa i däcket. När M tog en närmare titt på däcket märkte han att den läckte ut luft sakta men säkert. Vi böt däcket snabbt och körde till utkanten av staden där den andra bilen väntade på oss.
A som körde den röda bilen och M som körde den vita, var lite tveksamma över huruvida det är för riskabelt att ge sig ut på den långa bilfärden med bara den röda bilens två reservdäck. Ifall vi skulle ha lappat det trasiga däcket skulle vi inte längre ha hunnit fram under dagens ljusa timmar och vi skulle ha varit tvungna att vänta till följande dag. M fick övertalat A att ta chansen och köra vidare.
Vårt slutliga mål för dagen var Sunbird Guesthouse i Maralal. Dit var det ännu många timmars färd. Efter att vi kört en bit längs allt sämre vägar fick den röda bilen punktering. Nu hade vi bara ett reservdäck kvar på två bilar. Jag frågade vår chaufför M ifall han trodde vi skulle klara oss fram med bara ett reservhjul. Han sade att det inte skulle vara något problem eftersom vi inte skulle få fler punkteringar. Han verkade väldigt säker på sin sak. 
Jämställdhetsdiskussioner, utdrivning av onda andar (inside joke) och trevliga diskussioner fyllde slutresan. Det blev mörkt innan vi kom fram till Maralal. Klockan 8 på kvällen körde vi äntligen in på gården till Sunbird Guesthouse.
Väl framme frågade jag M hur han kunde vara så säker på att vi inte skulle få fler punkteringar. Han svarade att Gud inte ger oss större bekymmer än vi klarar av, och att det skulle ha varit för riskabelt att fortsätta resan ifall vi inte hade ett helt reservdäck.
Dagens lärdom: Lita på Gud!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti