Samma lugn och skönhet i naturen har jag bara en gång tidigare stött på. Det var när jag tillsammans med några vänner seglade hemåt sent en höstkväll. Det hade hunnit bli spegellugnt och mörkt. Månen var tillräckligt ljus för att lysa upp farleden. Vi gled ljudlöst framåt med mindre än en knops hastighet och plötsligt var hela himlavalvet täckt med norrsken. Jag berättar det här för att ni som ännu inte varit med om soluppgång kombinerat med fullmåne i Afrika bättre skulle kunna relatera till hur otroligt vackert det var.
När vi kom fram till bilarna slängde jag in mina grejor i bilen och tog ett snabbt morgondopp i floden innan vi startade. Vår nästa hållplats var Trout Tree restaurant i Nanyuki, vid foten av Mt Kenya. Där återförenades vi med Heidi x2 och Sofia från Bethesda. Ena Heidin hade låtit fläta sitt hår vilket såg väldigt snyggt ut.
Vi åt gott och tog farväl av Matthews som skulle köra vidare med Mombasafararna till Nairobi. Vi packade om våra väskor och sände allt sådant vi inte skulle behöva på berget till Nairobi. När bilarna packats på nytt, styrde den röda bilen mot Nairobi och vi tog Ferrarin och den andra Landcruisern mot berget. Vi stannade för att handla lite innan vi svängde av den stora vägen upp mot Sirimon gate.
Vi stannade vid gaten för att övernatta i Sirimon bandas. Vi fick möjlighet till varm dusch på kvällen vilket uppskattades stort efter tiden i Ngilai och långa dammiga vägar. Från gaten kunde man se topparna Batian och Nelion. Några av oss, inklusive mig, valde att sova i tält i stället för sängarna. Efter att det blivit mörkt på kvällen började djur söka sig till vattenhålet nära gaten. När jag lyste med pannlampan mot skogskanten kunde jag se flera ögonpar som stirrade mot mig. Spooky!
I morgon skulle vandringen börja på riktigt. Jag såg fram emot att se hur jag skulle klara av den tunna luften. Det skulle bli första gången jag söker mina gränser på hög höjd. Från och med nu skulle varje steg uppåt vara det högsta jag nånsin har tagit.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti