När klockan var lite över fem steg jag själv upp för att börja förbereda morgonmålet. När jag öppnade ytterdörren så möttes jag av ett vintrigt landskap. Det slaskade och var kallt. Vi frågade guiderna om det var okej att ställa våra kök inomhus när vädret var så dåligt. Det gick bra.
Klockan 8 kom de första som nått toppen ner. Det var en grupp norrmän som klättrat upp från andra sidan och nu skulle ner till Old Moses. Medan vi väntade på att vädret skulle bli bättre fördrev vi tiden inomhus. En del spelade kort med australienarna och andra satt och diskuterade med vår tyska vän. När vi väntat några timmar utan att vädret blivit bättre fattade vi beslutet att påbörja klättringen klockan 11 oberoende av vädret. 
Vi åt en ordentlig lunch innan vi startade mot toppen. Vi tog på oss regnkläder och packade smörgåsar och vatten i ryggsäckarna. Själv hade jag kameran och ett par objektiv som extravikt. Ganska fort efter att vi påbörjat klättringen beslöt B-E att vända om. Han hade redan i ett par dagar haft lite problem med den tunna luften.
Vår guide Peter ledde oss sakta men säkert upp mot toppen trots att snön gjorde stigen mycket hal. De sista hundra höjdmetrarna var redan mera klättring än vandring. På vissa ställen var det så brant att det ibland kändes nästan farligt. Det sista hindret före toppen var en liten lodrät klippa på ca 2m. Vi hjälpte gruppens senior Bertil att komma upp först. Efter honom tog vi andra oss upp till toppen en efter en. Det tog totalt fyra timmar att nå toppen från SC.
Efter att vi gratulerat oss själva över att ha nått vårt mål åt vi den medhavda lunchen. En del av oss, mig själv medräknat, hade lite huvudvärk på toppen. Det berodde säkert mest på vätskebrist, men den höga höjden var säkert också en bidragande faktor. Det hade duggregnat hela vägen upp men medan vi åt lunch började vädret plötsligt klarna. Vi fick se små skymtar av de andra topparna och ibland såg vi lite av landskapet nedanför.
Efter ca 50 minuter på toppen påbörjade vi nedstigningen. Vi fick gå väldigt försiktigt de första hundra höjdmetrarna för att inte ta den korta och alltför snabba vägen neråt. Efter att vi avklarat de svåra ställena valde jag Ron och Magnus att gå ner i lite raskare takt. Själv började jag märka av lite början till snöblindhet och dessutom hade jag huvudvärk och slut på vattnet.
Tillbaka till SC kom vi klockan 18. Det hade tagit 2h10min att komma ner. Nere vid stugan togs vi emot av B-E, tysken och australienarna. Jag drack, tog lite medicin mot huvudvärken och somnade genast. Klockan 8 väcktes jag när middagen var klart. Jag åt snabbt, städade undan matgrejorna och ställde mig för att sova.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti