30.12.08 Turistfällor, Usch Blä!

Jag vaknade trött efter den korta natten. Morgonmålet fick vi inte missa så vi måste stiga upp tidigt, trots att vi bara sovit runt fem timmar. Efter frukosten gick vi till Sarit center för att lyfta pengar och bekanta oss med de kenyanska affärerna. Sarit är till storleken lite mindre än Hansa i Åbo.
När vi kom ut genom porten från Mennonite guesthouse började vårt kenyanska äventyr på riktigt. Nu var vi för första gången mitt ut i den kenyanska vardagen, med alla dess konstigheter. Det första som jag lade märke till var att alla diken var fulla av skräp. Det verkar som om flaskor, plastpåsar och allt annat som inte längre kan användas dumpas i närmaste dike.

Invid en häck sitter en man som säljer träkol. Han har stora vita säckar fyllda med kol och bara sitter där och väntar att nån kund ska dyka upp. Det är många andra "företagare" som vi passerari innan vi kommer fram till Sarit. Personbilar och matatu-taxin susar förbi oss i väldig fart, samtidigt som trottoarerna och vägrenarna är fyllda av fotgängare. Det är inte långt från Mennonite till köpcentret, men det är massor av nya dofter, ljud och synintryck som sätter fart på mina små grå hjärnceller innan vi är framme.

Väl framme i centret lyfter jag mina första shillings och köper en karta över Mt Kenya. R. övertalar mig att köpa flipflops för att komma in i den rätta Kenyakänslan. Sportsandalerna placerar jag i påsen och tar på mig flipflopsen i stället. R. hade rätt, Bata flipflops är det som gäller de kommande veckorna.

Vi går tillbaka till Mennonite för att äta lunch. Efter lunchen tar vi samma stiliga buss som vi hade använt föregående kväll för att besöka Bomas of Kenya. Bomas är en turistfälla där man kan bekanta sig med de olika kenyanska stammarna. Turistfällor är ett stort NoNo! i min bok så jag har inga höga förväntningar för dagen.

Bomas lever inte ens upp till mina låga förväntningar, men lyckligtvis är förevisningen kort och vi kommer snabbt iväg därifrån. Vi har ännu gott om tid innan vi ska vara tillbaka vid Mennonite för middag. Vi bestämmer oss för att även besöka giraffcentret. Vi skramlar i väg med vår fina buss och våra duktiga chaufförer. Det behövs två för att operera en skolbuss. En kör och den andra öppnar dörren.

Bussen skramlar något otroligt och verkar ha väldigt dåliga bromsar. Men framåt går den och väldigt fort. Nästan lite för fort med tanke på vägarnas och bussens skick. Som tur verkar det som om förkörsrätten fås genom att ha tyngre fordon än medtraffikanterna. Vi behöver sällan ge väg för andra bilister. Det är de som väjer för oss.

Giraffcentret är en positiv överraskning. Vi får mata girafferna och kyssa dem ifall vi vill. Det gäller bara att ta lite giraffmat mellan läpparna och vänta på att giraffen med sin långa slemmiga tunga sköter resten. Vi står på kanske två meters höjd för att komma upp till samma nivå som giraffens huvud. Det blir några bra foton och en positiv erfarenhet av turistfällor för min del.
Efter giraffcentret bär det av mot Mennonite för middag och packning av väskorna för morgonflyget till Kisumu.