På morgonen startade vi kl 8 mot Mbita därifrån vi skulle ta båten till öarna Mbasa och Takawiri. På vägen stannade vi i Sindo för att köpa någonting. Själv passade jag på att ta några foton.
I Mbita körde vi in till en liten semesterby, Lake Victoria Safari Village, som drivs av en norrman. Vi hade lite roligt åt namnet på båten som skulle ta oss ut på sjön. Den hette Lady Viking och hade en norsk flagga som fladdrade i den svaga sjöbrisen. När vi startade båtfärden var det mulet och vädret såg inte ut att vara gynnsamt för fotografering. Jag satt långt fram i båten där det inte fanns något soltak, det skulle jag komma att ångra innan dagen var slut.
När vi kom till vårt första mål för dagen, ön Mbasa, började solen visa sig bland molnen. Vi körde runt ön för att fotografera fåglar och stora monitorödlor som satt på strandstenarna och solade sig. Efter att vi fått nog av fåglar och ödlor vände vi fören mot Takawiri. Vi följde Takawiris strand en tid innan vi kom till sandstranden som tillhörde Takawiri Island Resort. Längs stränderna såg vi små byar, fiskare som fiskade och båtar som höll på att ta form. Barnen viftade sina hälsninar åt oss från stranden samtidigt som solen slutligen bröt igenom molntäcket.
Efter att vi hoppat i land blev det en mycket snabb lunch och sen bar det av ut i vattnet. Vattnet var kanske ett tiotal grader varmare än vi brukar ha vid vårt eget lilla strandparadis i Öja :). Jag simmade ända tills det var dags att åka tillbaka till fastlandet. Efter ett par timmar i vattnet, med solen rakt ovanför, kändes det som en bra idé att sitta under soltaket på hemvägen.
När vi kommit tillbaka till fastlandet åt vi middag vid Safari Village. Under middagen började jag känna av att jag fått lite för mycket sol under dagens lopp. Ett par dagar senare skulle jag ömsa skinn som en orm. Jag skulle få kryssa över ”Bränna mig ordentligt i solen” från min ”Things to do before I die” lista ifall jag hade en sån.
På vägen mot Rukongo stannade vi igen vid Sindo för att handla något. Bilen omringades av barn och det var dags att ta fram kameran igen.
Genast efter att vi kommit tillbaka till Rukongo ställde vi våra sikten på Sumba. Sumba är ett litet berg bredvid Rukongo. Jag packade kameran i väskan och fyllde vattenflaskan. Det kändes väldigt tungt att klättra upp på Sumba. Tre veckor av förkylning innan resan hade dragit ner på konditionen en hel del.
På vägen upp fick vi sällskap av Rukongos präst Paul. Han gick förbi oss alla och nådde toppen först, utan att ens svettas. Väl uppe på toppen så klättrade han ännu upp i ett träd, som om inte höjden på berget hade varit tillräckligt. Efter några foton på toppen började vi gå neråt.
På vägen neråt splittrades gruppen i tre delar. När vi började närma oss Rukongo tog vår grupp fel väg. Vi märkte att vi började vara på fel sida om Rukongobacken samtidigt som det började bli mörkt. Vi vände om för att komma till korsningen där vi tagit fel väg. På vägen tillbaka såg vi en mindre stig som for åt rätt håll och vi beslöt oss för att följa den. Efter en bit tog stigen slut. Vi gick på måfå igenom de taggiga snåren och kom till slut ut till stigen som ledde hem. När vi kom fram till stationen var plättarna stekta och vi fick slå oss ner och njuta resten av kvällen.
Dagen avslutades med insmörjning av ansiktet och axlarna som till färgen påminde om kokta kräftor. Tillsammans med R tog vi några nattfotografier. Det visade sig vara mycket svårare än hemma i Finland på grund av att mörkret är så totalt. Solbränd och belåten efter dagens strapatser såg jag fram emot att krypa in i den inte längre så klibbiga sovsäcken.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti