Dagsprogram

Att det gått så länge sedan det senaste blogginlägget beror inte helt och hållet på min lathet utan till en viss del även på nätförbindelsens kvalitet. Tanken var att jag skulle ladda upp en massa bilder men eftersom nätet fungerar ungefär 2 sekunder varje minut så får det vänta tills vidare.
Nu har vi snart varit tre veckor här i Nkurenkuru. Under en "normal" dag stiger jag upp runt sjutiden, äter morgonmål och cyklar 2,5km i uppförsbacke för att komma till skolan. De dagar jag inte har annat program jobbar jag på en privatskola som drivs av kyrkan. På skolan hjälper jag till att ordna upp biblioteket för att det ska bli användbart igen. Efter skolan besöker jag vissa dagar familjen D där jag spelar eller pysslar med J en tid.
Efter skolan eller lekstunden är dagens officiella program över. Då gäller det att styra cykeln nedför backen och in till centrum där vi bor. På vägen kan man ta sig en instickare till den lokala Siwan eller så nöjer man sig med att köpa lökar av tanterna under trädet framför affären.
Efter att cykeln parkerats och matvarorna plockats in blir det dags att tillreda dagens kulinariska mästerverk och avnjuta den. Efter några timmars slappande/tvättande/diskande blir det tillräckligt svalt för en cykeltur eller promenad. Oftast blir det att följa Kavangoflodens strand västerut. Det finns massor av stigar att välja mellan. Längs stranden ser man folk bada, tvätta kläder, fiska, vattna boskap, tvätta bilar etc. Ibland hittar man sig omgiven av tiotals kor, tjurar, getter eller åsnor. Så länge man håller sig bort från själva vattnet är djuren vänligt sinnade. I vattnet däremot kan det finnas krokodiler och flodhästar, dem ska man inte leka med. (Ett barn blev taget av en krokodil förra söndagen, men det hindrar inte barnen från att leka i vattnet)
Efter motionspasset blir det dags att söka sig inomhus innan myggorna får tag på en. Då är det oftast spel, filmer, böcker och facebook :) som fungerar som tidsfördriv. När ögonlocken inte längre hålls uppe utan hjälpmedel blir det dags att ta kväll.

Alla dagar ser dock inte ut på samma sätt. Förra veckan var jag t.ex. tillsammans med J.D. och några församlingsanställda från Rundutrakten till Katima Mulilo för att hålla en workshop. Workshoppens syfte var att utbilda församlingarnas äldste och lekmannapredikanter i Caprivi-området. Där är den lutherska kyrkan fortfarande i startgroparna. Själv hade jag som uppgift att dokumentera workshoppen, hjälpa till med praktiska saker samt att hålla ett par andakter. Dagarna var långa och heta. Nätterna däremot var korta men heta. Under lördagen var vi på en snabbvisit för att titta på The Mighty Zambezi. Samtidigt passade vi på att ta oss en sväng över till Sambia. Det skulle finnas massor att skriva om Capriviområdet så det förtjänar ett helt eget inlägg, om bara nätet är samarbetsvilligt. Ifall inte så får jag väl berätta det live när jag kommer till Finland.

Nu är det bara 3,5 veckor kvar här. Sen bär det av till Kapstaden för 10 dagars semestrande och efter det kallar kalla Finland.

-Marko