Valtiovierailu Namibiassa

Kaksi viikkoa sitten Tarja Halonen oli valtiovierailulla Namibiassa. Hän kävi muun muassa Onandjokwen sairaalassa (jossa Marko oli töissä tammikuussa). Harmittaa vähän, että emme olleet Oniipassa just silloin kun Halonen kävi. Kuulimme valtiovierailusta jo puolitoista kuukautta sitten, mutta emme turvallisuussyistä saaneet puhua siitä. Valtiovierailu antaa tietysti painoarvoa projektille ja ehkä jopa lisää varoja. Oniipan sairaala on Suomen ulkoministeriön toiseksi suurin kehityshanke. Tässä pieni lainaus paikallisesta lehdestä: "Halonen said the ties between Namibia and Finland started long ago when Finnish missionaries arrived at Omandongo in 1870 and she would like to see it continued by the next generations." The Namibian 28 February 2011.

Häromdagen hälsade vi på i dagiset mitt emot där vi bor. Jag reagerade på disciplinen i dagiset. Dagistanterna verkade så stränga, nästan arga. Jag kommenterade det på jobbet att barnen här är så disciplinerade jämfört med i Finland. Jag fick till svar att utan disciplin går skolresultaten ner och utan utbildning har du inga möjligheter i Afrika. De ser det som sin medborgerliga plikt att vara stränga mot barn och unga, något annat vore att göra barnen en björntjänst. En "lärarkollega" sa: " I think you Europeans have too many rights." Och en annan: "I've heard a student came in to the classroom with a gun in England! Now what is that?!?" Yeah, what is that?

Igår hade vi amerikatema i vårt hus. Vi gjorde hamburgare, drack coca-cola, diskuterade amerikansk politik och lyssnade på Springsteens Born in the USA. Jepp, man måste underhålla sig när det för tionde dagen i rad spöregnar. Och när det regnar i Namibia, då regnar det som på film! Och åskar gör det så att det dundrar i hela huset. Ganska mäktigt faktiskt.

Idag var vi på gudstjänst i skolans festsal. The holy party. Gudstjänstlivet här är nåt i hästväg. Gudstjänsten tar typ tre timmar och går på lokala språk. Dessutom är det ca 30 grader varmt och kyrkorna är smockfulla. Här trängs rik och fattig, ren och smutsig på samma bänk. Men just idag var det en riktig höjdare att gå i kyrkan! Det predikades på engelska och skolans kör var på plats. Afrikanerna kan verkligen det här med dans, rytm och att sjunga i stämmor. Till och med 15 åriga pojkar dansar och sjunger av hjärtans fröjd. Det finns ett talesätt i Afrika: "I am because we are". Den attityden avspeglas också i körsången. En tonårspojke i Namibia måste inte på samma sätt sträva efter att bli accepterad som en finsk tonårspojke. I Namibia är det givet att du tillhör gruppen, något annat finns inte i deras begreppsvärld.

Sofia