Jag och tre andra tog bilen från Karleby mot Tammerfors klockan 7 på morgonen. Vi parkerade bilen i den sista tomma rutan i parkeringshuset vid järnvägsstationen i Tammerfors och riktade stegen mot Ratina. En timme tidigare hade vi kollat med några vänner som startat fyra på morgonen hur lång kön var. De hade då fått könummer nånstans runt 270, vilket var aningen högre än vi väntat oss.
Vi var lite nervösa över hur mycket folk skulle vänta oss vid porten när vi kom fram. När vi fick syn på kön så blev vi lättade. De höll just på med att ställa sig på kö för att kolla att alla var på plats. När alla med könummer stod i kö ställde vi oss sist och fick våra egna könummer. Själv kan jag ännu i skrivande stund läsa 394 skrivet med svart tusch på min vänstra hand. Jag skulle altså bli ungefär den fyrahundrade att välja plats i piten senare på eftermiddagen.
Efter att vi fått numren stack vi iväg och slog oss ner i en närliggande park för att invänta följande uppställning som skulle ske klockan ett. När klockan närmade sig ett tog vi med oss lite skräpmat från Mäcken osh ställde oss i kö. Efter att allt var klart fick vi höra att den slutliga kön skulle bildas klockan tre.
Jag valde att vänta vid stadion så att jag inte skulle missa en eventuell soundcheck med hela bandet. Tyvärr så blev det inget av det. Allt som hördes var en jobbig låt som lämnats på repeat och lite ”pink noise” ibland. Det skulle ha varit kul med lite äkta vara för att få igång folket före konserten, men icke sa Nicke.
Klockan blev tre och den slutliga kön bildades. Lite efter fyra fick vi gå igenom säkerhetskontrollen för att sen vänta i några minuter innen vi fick komma in på själva arenan. När vi gick in genom porten och in i piten hade största delen av människorna hopats vid mitten av scenen och vid sidan närmast ingången. Vi valde den andra sidan av scenen och lyckads få platser långt fram. Vi slog oss genast ner på marken och reserverade tillräckligt med plats åt oss för att bekvämt kunna invänta konsertens början. När jag satt där kunde jag sträcka ut handen och nå en av utstickarna som kom från scenen, så nära kom vi med könummer runt 400!
I fjol hade vi nästan samma platser. Vi skulle komma att se Bossen från ungefär en meters håll och rakt framför oss på scenen skulle vi ha Clarence Clemons, Nils Löfgren och Charles Giordano. Med fjolåret i minne visste vi att Nils och Charles har bäst kontakt med publiken genast efter Bruce själv.
När klockan började närma sig sju började ljusmännen klättra upp i riggen ovanför scenen. Efter ännu en liten tids väntan var det dags. Ljudet var öronbedövande när Jay Weinberg som första bandmedlem kom upp för rampen tätt efterföljd av Clarence. Sist kom själva Bossen och drog genast igång en lite tyngre version av Badlands efterföljd av en lite lamare version av Radio Nowhere. Senast när Outlaw Pete kom som fjärde låt var stämningen uppe i 110%. Allt som allt var det 27 låtar och lite under tre timmar innan bandet hade gjort sitt.
Jay Weinberg med sina hela 18 år på nacken var en mycket positiv överraskning. Han trummade som om han aldrig gjort något annat än varit på turne med E-Street Band. Han satte sin prägel på hela kvällen med sin trumstil som är snäppet tyngre än pappans.
Clarence som i Helsingfors satt ungefär halva tiden verkade nu vara i bättre form. Han tog det lite lugnare bara under en låt. Hans saxofonsolon är bara för härliga.
Nils var otroligt bra på sina gitarrer, precis som väntat. Dessutom höll han och Charles väldigt bra kontakt med publiken närmast dem alltid när Bruce ägnar sig åt andra delar av publiken eller koncentrerar sig på hela folkmassan.
Steve bidrog kanske inte så mycket i musikväg till showen men han var underhållande som alltid.
Roy skulle jag gärna ha hört mera av. Nu var det inte så många låtar där han kunde briljera. I Thunder Road var han fenomenal.
Garry, Soozie och de två sångarna vilkas namn jag inte lyckades snappa upp drog även de sitt strå till stacken för att göra kvällen så när perfekt den kunde bli.
Mina favoriter bland kvällens sånger var The Ghost of Tom Joad, Because The Night och Cover Me. De låtar jag helst skulle ha bytt ut var nog Santa Claus (det fungerade en gång) och Kingdom of Days. Lonesome Day var även den långt ifrån så bra som den kunde ha varit.
Kvällens låtar:
Badlands
Radio Nowhere
Prove It All Night
Outlaw Pete
Out In The Street
Working On A Dream
Seeds
Johnny 99
The Ghost of Tom Joad
Raise Your Hand
Cover Me
Because The Night
Thunder Road
Waiting On A Sunny Day
The Promised Land
The Dark End Of The Street (Penn/Moman)
Kingdom Of Days
Lonesome Day
The Rising
Born To Run
Hard Times
Bobby Jean
Land of Hope and Dreams
American Land
Glory Days
Santa Claus Is Coming To Town
Dancin' In The Dark
En bättre dag i musikväg får man leta efter!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti